Fan.

Fyyfaaaan säger jag bara. Nu har jag absolut ingen ork kvar. Endast 3 timmar på hela natten har jag fått, och om man räknar med alla dom andra dagarna så är det inte så mycket det heller. Känner i hela kroppen nu hur trött jag är. Mina ögonlock är tunga som cementblock, jag har nå jävulskt ont i bröstet. Mina leder gör ont dom med. Kan knappt använda den stackars lilla hjärnan jag har, jag glömmer saker konstant hela tiden.
JAG ORKAR SNART INTE MER !!!

Och nu vet jag att det finns dessa bitterf***** som säger; det är du som skaffat barn. Du får ju ta den smällen. Och ja jag vet. Jag vet att det var mitt beslut att behålla Elias och det är inget jag ångrar och jag kommer aldrig göra det heller men jag behöver en förbannad paus innan jag helt ärligt går in i väggen och blir helt apatisk. Det är inget jag vill, jag vill må bra, vara glad och känna att jag har lite ork åtminstonde.

Jag var så slut inatt, grät som en dåre medans jag försökte söva Elias. Vid klockan 3 gav jag upp och gjorde en flaska och så fick han äta. Fast det är emot mina principer, barn ska inte behöva äta på natten. Men då somnade han en stund och jag fick gå upp emellanåt och stoppa in nappen. Sen vaknade han till ordentligt klockan 7 och jag fick göra en flaska till. Sen somnade han om en liten stund bredvid mig men jag kunde inte somna då han sparkas rivs och ja allt gör han i sömnen.
Jag har fortfarande den där nackspärren också, vilket gör det så lätt att hitta en bekväm sovställning. NOT !!!!
Faaaaan jag är så slut. Jag ska försöka sova så mycket som möjligt idag men Elias sover aldrig några långa stunder på dagen. Han har bara mellan 15-20 minuters sovstunder och det hinner inte jag somna på. Men jag hoppas att det finns någon där uppe som hjälper mig med den saken, om det nu skulle vara att dom slänger en kastrull i huvudet på mig. För sova måste jag göra, känner inte igen mig själv.
Mina ögon är alldeles röd, mina ögon ser insjunken ut. Jag har en hunchback för jag har verkligen ingen ork till att ens sträcka på mig ordentligt.

Vi kanske hörs.



Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0