Först ber jag om ursäkt för riktigt dålig uppdatering.

Sen till saken, satt och klickade runt på en massa bloggar nu ikväll och kom in på en blogg som jag tyckte var intressant. Satt och läste inläggen och kommernarerna och ser att hon haft en pojkvän ( som hon har barn med ) och att hon lämnade honom för att han var väldigt våldsam.
Citerar en mening hon skrev som svar på en av kommentarerna "Jaha och vad tycker du då? Att man ska leva med någon tills han har ihjäl en? Tragiska människa"
Men människan verkar inte alls ha några problem med att ha hennes dotter där ensam. Förstår inte tanken, skulle aldrig falla mig in och lämna min son hos någon som är våldsam! Då är man en idiot rätt igenom. Lagar eller inte, man kan kräva övervakning av besök. Blir så sjukt arg när jag ser sånt här.
Naivt rent ut sagt.

Jag har hört ett flertal gånger att alla människor kan klara av sin roll som förälder.
Men icke, tror inte ett smack på den smörjan. Såg en dokumentär häromdagen som handlade om en mamma som mördade sitt barn. Har sett på facebook att folk lämnar sina barn som är under 1 år ensam i ett badkar.
FÖRFAN ! MAN LÄMNAR ALDRIG ETT BARN OÖVERVAKAT I ETT BADKAR !
Spelar ingen roll om det så handlar om ett par sekunder. Då klarar man verkligen inte av sin roll som förälder. Att man tycker att en dator är viktigare än att sitta med sitt barn antingen bredvid eller i badkaret då är man skadad. Och det står jag för!

Man läser så mycket hemskheter som sker runtom och i en stor del så är det barn inblandat. Så säg mig, hur fan kan folk säga att alla kan vara en bra förälder?!!! Säger man något sånt så är man dummare än jag trodde. Det är inte alla som klarar av det. Det är en psykisk jävla process att gå igenom. Jag har gråtit, jag har skrikit rätt ner i mina kuddar i sängen för att jag varit så äckligt less på att vara förälder ibland. Men jag skulle aldrig och då menar jag ALDRIG utsätta min son för någon sorts fara ! Nej, blir så förbannad ju mer jag skriver om det här!

Sen något som gör mig ännu mer förbannad är att man lämnar bort sitt barn nästintill varje helg för att gå ut och dricka. Är alkoholen så viktigt i ens liv ska man inte heller ha barn. Visst, man behöver egentid. Men inte varje helg och dessutom inte med en massa alkohol inblandat. Och sen att man dricker när man har sitt barn hemma förstår jag mig inte på heller, skulle aldrig falla mig in. Skulle inte förlåta mig själv om Elias vaknar på natten och jag är smått påverkad och andas alkoholångor på honom. Nej fy säger jag bara.

Som sagt, alla kan inte vara bra föräldrar.
Och jag hoppas för era barns skull att ni ändrar på erat beteende för era barns bästa. För att den dagen ni tog det beslutet att behålla erat barn gav ni upp att sätta er själv framför allt annat.