Jag har aldrig haft någon kontakt med släkten på mammas sida. Förutom den jag haft med mormor och morfar. Mormor har en hel vägg med foton hemma, och senast i fredags frågade jag vilka två av dom var. Det var mina kusiner!

Varför jag inte har haft kontakt med dem, beror på att ingen av oss har tagit tag i det och gjort ett försök. Ingen har haft orken. Trots att jag bodde i samma förort som Tomas ett bra tag, så träffade jag han två gånger. Den första var när mamma och jag gick över och hälsade på hos han och Milla, den andra var när jag träffade han i centrum. Jag hälsade på honom och fråga hur det var. När han sedan gick vidare frågade mina kompisar, dem bästa vännerna jag hade, varför jag börjar prata med en främling. De visste inte att jag hade släkt på mammas sida, ännu mindre att jag hade en morbror  som bodde i Bro.

Jag har inte lagt mig i denna rond av bråket, då jag och Tomas hade ett bråk när jag 15 år gammal. Det skedde över facebook och både Tomas och mormor skrev till mig. Hårda ord skrevs från både min och deras sida. Tomas som aldrig varit där för mamma skulle plötsligt ha åsikter om mammas förhållande. Han kallade mig omogen, dum och så vidare. Efter det långa bråket har jag inte pratat med honom. Han finns inte för mig! Det finns även otroligt gammla händelser som spelar en roll nu! Saker han gjort som jag vet nu! Han är inte värd min luft idag, och kommer aldrig vara det. Dock finns det en del som blir indragna i detta som jag inte har något emot. Med det menas mina kusiner och deras familjer.

Jag skapar alltid mina egna uppfattningar om människor, och har inte blivit influerad av varken mamma eller mormor. Jag har pratat med mormor i lite drygt ett halvår, för efter det bråket sa vi upp kontakten med varann. Dock har vi lagt det bakom oss, och det kunde jag ha gjort med Tomas också. Men efter allt detta som skett nu är risken att jag pratar med honom, ansikte mot ansikte, rätt minimal.

Jag har inte känt nått större behov att ha kontakt med mina kusiner på mammas sida. Det beror inte på våra föräldrar utan pga att jag inte känner dem. Och dom har aldrig försökt ta upp kontakten, inte jag heller. Det är bara Mikaela som gjorde det och det är jag glad för! Visst skulle det vara kul att ha kontakt med resterande kusiner också, men jag tror att det kommer vara rätt svårt att få det att fungera med tanke på att ingen tar tag i det. Och eftersom Tomas inte har någon syster längre, enligt honom, så gör det nog sake ännu svårare. Det sårade mamma, och ännu mer när Faster Nena kom in i bilden.

Jag har hållt mig utanför det som sker nu, förutom en kommentar.
Jag höll mig på en mogen nivå när jag förklarade att min syster är en otroligt bra mamma. Trots att Faster Nena inte tycker att hon är kababel att ta hand om ett barn när hon själv är ett. Men säg mig då, är det inte en till i kusinskaran som fick barn när hon var ung. Hon hade som tur var en partner i det hela, tillskillnad från min syster! Trots att hon inte har någon partner så klarar hon av att vara en mamma!

Jag tycker det är otroligt starkt av alla dem som fått barn när de var unga!

Varför jag nu väljer att skriva detta är för att jag lessnat så otroligt på alla som känner Tomas. Ni dömer ut människor med bara den ena versionen. Det är fel! Ni kanske känner Tomas bra men hur bra egentligen. Vet ni vad han gjort mot oss? Vad han sagt, ordagrant? Det tror jag inte för då skulle ni haft lite förståelse till att vi inte har kontakt, och att vi inte bryr oss om varann.

Hoppas jag inte upprört någon eller kränkt någon genom att skriva ner mina åsikter.

Mvh

Michelle Petersen

Jag är så förbannat lycklig idag.
Jag är lycklig för att jag har världens underbaraste son, som är frisk och välskapt. Jag har vänner, släkt och familj som älskar mig och som jag älskar tillbaka. Jag har haft en sådan tur. Jag hade aldrig kunnat tänka mig att mitt liv skulle se ut så här om jag fått gissat när jag var mellan 13-17 år. Tanken hade nog aldrig slagit mig.

Jag är så lycklig över att jag har chansen att kunna ge min son alla möjligheter och chanser till att växa upp till en självständig man. En man som kan bli vad han känner för att bli, städare till egen företagare. Jag är och kommer alltid att vara stolt över honom i resten av mitt liv. Spelar ingen roll vad han väljer för väg för att jag kommer alltid att stå bakom honom och stötta och finnas där.

Jag hoppas att Elias kommer att se på mig som jag ser på mina föräldrar, för oavsett vad som hänt har jag ALDRIG tvivlat på deras kärlek till mig. Och jag önskar att en dag kommer jag och Elias ha en liknande relation som min faster och hennes son har. Jag hoppas att Elias litar till 100% på min kärlek till honom och att han kan komma till mig oavsett vad det skulle handla om. Jag skulle aldrig ge upp honom. Finns inte på världskartan.
Han har gjort mitt liv fulländat. Jag har fått uppleva hur det är att känna riktig jävla kärlek.
Och jag önskar att jag kunde skriva ut det i ord men det närmaste jag kommer är att jag skulle kunna ge mitt liv för att han ska få ha det bra.

Jag har helt enkelt haft en sådan tur, och jag uppskattar er alla som funnits där för mig under alla svåra år. Och som stod kvar vid min sida fast jag kanske inte var den snällaste människan på jorden. Men ni bortsåg från det och stöttade mig igenom det här och jag klarade det tillslut. Jag vann över mig själv.

Så tack allihopa, ett evigt tack från min sida för ni alla har gjort mig till den jag är idag !

---

En bild från igår på det vackraste som existerar i "min värld" ♥

Min pappa är född den 17 oktober 1964. Han heter Krister och han är världens bästa pappa. Han har alltid funnits där för mig och jag är så otroligt glad att vi har den kontakt som vi har. Han var den som stöttade mig igenom alla hemska tider, som alltid sa "Elin lev endast för idag, du kan inte göra något åt igår och du vet inte vad som sker imorgon". Och det är det jag gör nu, jag lever för idag !
Min pappa är en av mina hjältar, en av dom som gjort att jag orkat. Önskar att alla kunde ha en sån underbar pappa som jag har. Han har visat att man kan ändras till det bättre, och jag älskar dig pappa, något så jävulst mycket !

Min mamma är född den 18 April 1974. Hon var bara 16 år när hon fick mig och hon var 19 när min syster kom. Hon är en av dom starkaste människor jag vet, hon har gjort det så bra. Att vara 2 barnsmamma så tidigt, jag som är helt slut nu och då har jag bara 1 barn. Du är min förebild mamma, en människa som klarar av något sådant som att vara 2 barnsmamma vid endast 19 är otrolig. Fasiken, jag önskar att jag var bättre att kunna förklara mig av ord men du ska veta att jag älskar dig med, fruktansvärt mycket. Finns ingen bättre mamma än du !

---

Vet inte riktigt om det var en direkt beskrivning av mina föräldrar men det spelar ingen roll.
JAG ÄLSKAR ER & JAG ÄR SÅ HIMLA TACKSAM ATT NI BÅDA FINNS I MITT LIV !