Min ängel ♥
Jag är så glad att du gett mitt liv en mening Elias, vad vore jag utan dig? Hur skulle jag må utan dig? Skulle jag ens existera längre? En sak vet jag och det är att du har gjort mig lycklig som ingen annan har.
Jag är så otroligt tacksam för att just jag får vara din mamma.
Jag är så otroligt tacksam för varenda minut jag kan spendera tillsammans med dig.
Jag älskar hur ditt leende får mig att smälta inombords.
Jag älskar dina ögon när dom är fulla av bus.
Jag älskar alla gånger du kramar och pussar mig.
Jag älskar alla gånger du ler mot mig när jag säger att jag älskar dig.
Jag älskar alla gånger du kommer till mig och vill mysa!
Jag älskar hur din underläpp ser ut när du blir sur.
Jag älskar hur din underläpp ser ut när du blir sur.
Jag älskar dina små fingrar.
Jag älskar när du lägger huvudet på sidan och ler mot mig.
Jag älskar allt med dig, och jag älskar hur du får mig att må.
Jag älskar hur fridfull du ser ut när du sover.
Tänk att just du skulle få mig att se livet på ett helt annat sätt, att få mig att känna att det inte spelar någon roll vad som händer bara vi har varandra så kommer vi att klara oss. Jag hoppas att jag får en hel livstid med dig.
Jag kan aldrig säga det för mycket mitt hjärta, du betyder allt för mig ♥
Tack för att du valde mig som din förälder, och jag lovar att jag ska göra allt för dig och jag kommer aldrig att lämna din sida, oavsett vad som händer så finns jag här Elias.
JAG ÄLSKAR DIG! ♥
Humor.
En händelse på ica idag.
Syster min står före mig i kön och ska köpa 4 paket cigg och cola självklart.
Dom ber inte om legitimation och sen är det min tur.
Jag köper blöjor, cola & cigg samtidigt som jag står och skjuter Elias fram och tillbaka i vagnen.
Hör människan i kassan fråga;
-Har du legitimation?
-Har du legitimation?
Jag kollar heelt bestört på snubben i kassan för att se om det var ett skämt.
Ger honom min legitimation och under tiden ställer jag denna fråga;
-Alltså, ser hon ut att vara äldre än mig eller?!
Stackaren såg helt stöss ut och gav mig något svar och sen gick vi vidare.
Hur länge ska man behöva vara över 18 innan man får sluta visa det här jävla leget hahahah!
Jag personligen tycker fan att jag ser bra mycket äldre ut än 18 -.-
Nattläsning.
Filmen var bra, lite sorglig, obehaglig men bra!
Så den rekommenderar jag faktiskt, The last house on the left heter den som sagt. Elias sover fortfarande och jag ska strax sova jag med. Är bara tandborstningen kvar och sen kanske en godnattcigg på det.
Vet inte riktigt vad jag ska skriva nu så här på kvällskantet, är alldeles vimmelkantig av trötthet haha. Men jag ska försöka hitta skrivanda till imorgon. Och så fort jag får tillbaka telefonen blir det en mycket bättre uppdatering av min kära blogg! Allt för mina läsares skull ;)
Så nu är det läggdags iaf!
Puss & Kram!
Puss & Kram!
Gammal men gillar'n. Tänk att det var en liten Elias där inne :)
Film.
Nu sitter jag här nyduschad och dann och ska dra på en rulle alldeles strax.
Ikväll blir det en film som heter Trust. Kommer säkert att grina ett par hundra gånger då den har en hemsk handling!
Lite om filmen:
Will och Lynn Cameron har alltid känt sig säkra i sitt hem. När deras 14-åriga dotter Annie träffar en ny vän på internet, den 16-åriga Charlie, tänkte inte Will och Lynn något speciellt. Men när Annie och Charlie bestämmer sig för att träffas, kommer de kommande 24 timmarna att förändra hela deras familj. Charlie är egentligen en 40 år seriepedofil och när Annies våldtäkt uppdagas blir Will besatt av att hitta den som gjort det. Samtidigt lämnas Lynn ensam att försöka hålla ihop familjen.
Kanske uppdaterar efter filmen annars hörs vi imorgon!
Puss Elin!
Puss Elin!
Dagens outfit.
(Varning för lortig spegel hahahaha)
<3
Är så himla tacksam för alla er som funnits för mig och Elias. Jag älskar er av hela mitt hjärta <3
Kämpat från botten.
Min fru är äntligen här, så som jag har längtat!
Mår helt underbart fast jag är sjuk, känner som om jag svävar på rosa moln. Jag är lycklig.
Jag har lyckats ta mig igenom all skit som pågått under dom senaste 7 snart 8 åren. Jag har kämpat tills sista droppen, många gånger har jag velat ge upp. Låtit folket fått som dom vill, få mig att framstå som en nolla. En som inte kan, men jag motbevisade. Jag klarade mig igenom 5 års tid av behandlingshem och fosterfamiljer.
JAG GJORDE DET!
Jag är stolt över vad jag åstadkommit som människa, jag är stolt över den människa jag blivit. Jag har lärt mig att man ska stå upp för sig själv. Man ska inte ta skit från andra som inte har en aning om någonting. Man ska le sig igenom hela livet. Oavsett motgångar så kan man bara man vill. Jag är stolt över mig och "mina" brudar som också klarat sig igenom all skit. Som har blivit sådana underbara människor som dom flesta där ute bara kan drömma om att vilja bli. Människor med medkänsla, empati och ärlighet! Människor som verkigen bryr sig om andra, människor som är underbara föräldrar och förebilder för sina egna och andra barn! Som visar att man inte alltid kommer att vara en "värsting".
Kommer ihåg att chefen som hade ett av ställena jag bodde på, hon stod och sa på tv att ingen av oss som bodde där hade någon framtid. Men vi har alla motbevisat henne och alla andra som inte trodde på oss.
Jag har fått höra av så många att jag aldrig kommer att klara av att leva mitt liv på "rätt" sätt. Att jag aldrig skulle kunna tänka på någon annan än mig själv. Att jag aldrig skulle klara mig ensam. But in your face, jag har fixat det. Jag har haft min ungdom. Jag har gjort det mesta som ungdommar gör. Jag känner inget behov av att vara "liten" igen. Jag har inget sug efter alkohol. Det är snart 2 år sedan som jag var full. 2 år, jag har tagit ett par öl det har jag, men jag har äntligen fått orken att säga nej till mig själv. Att det här räcker nu Elin.
För jag kan inte sätta mig främst längre, jag sa upp den rätten dagen då jag valde att behålla Elias. Vilket var det bästa beslutet jag gjort. Han var min räddning för jag var så långt ner i skiten. Dagen min morfar gick bort så rasade allt. Min vägg bara försvann och jag var alldeles ensam. Han var den jag kunde prata med om allt, han var den som jag bara kunde ligga och mysa och kolla på teve med. Han var den jag kunde sitta och kedjeröka med och prata i timtal. Han var den som peppade mig till att sköta mig i skolan och ordna en bra framtid för mig själv. Jag vet ju att han finns här fortfarande, jag kan känna det ibland.
Jag vet att han vakar över mig och Elias. Men som sagt dagen han försvann från jorden så gick jag sönder inombords, skolan gick åt fanders. Mitt hela psyke bara rämnade ihop. För det kändes som att varför ska jag kämpa så jävligt när man bara kan försvinna över en natt. Vad är meningen? Varför kan man inte bara leva livet och dö ung. Jag vet att det låter naivt men det var så jag såg på det. Jag grät mig till sömns i ett halvår varje natt. Jag levde bara för mig själv, jag sket i allt och alla som fanns runtomkring mig. Jag använde alkohol som ett "plåster". Det dämpade så pass att jag kunde orka. Jag gick ner i vikt, jag var jämt blek och hade insjunkna ögon. Jag såg ut som ett lik och då skämtar jag inte. Men jag sminkade mig, jag drog på mig fasaden av att vara en lycklig människa. Jag försökte gå i skolan, men så fort jag satt still och skulle försöka lyssna eller läsa så flög tankarna bort. Dom flög ca 200 meter från skolan till blockvägen där jag spenderat så många dagar och nätter. Det var ett rent och skärt helvete att åka till och från skolan då man jämnt for förbi morfars hus.
Jag satt jämnt och kollade ner på mina händer som jag nöp mig i samtidigt som jag bet mig så hårt i läppen för att hålla tillbaka tårarna. En gång kollade jag upp mot morfars gamla lägenhet och jag såg att en gardin viftade till. Ja vet än idag inte om det bara var en tillfällighet men det kändes iaf bra. Men jag mådde aldrig bra igen, fram tills dagen då jag valde att behålla min son. Det kändes som om jag fick en ny chans.
Men då var det så många som inte trodde på att jag skulle klara av det, även jag själv ibland. Så jag valde att flytta från Bergsjö för att annars hade min son blivit tagen ifrån mig. Det är så det fungerar, enligt myndigheter så kan man aldrig ändras till det bättre men där har jag också lyckas. Ja har visat att jag faktiskt är en bra människa, en bra förälder som aldrig kommer sätta någon annan framför sitt barn. Jag kommer aldrig kunna ge min son allt han vill ha men jag kan ge honom mycket av det. Jag kan dessutom älska honom och uppfostra honom till en bra människa.
Jag ber om ursäkt att detta inlägg är väldigt hoppigt men jag tänkte egentligen inte publicera det öppet utan jag tänkte ha det privat. Men jag känner att jag faktiskt vill dela med mig av det och visa att man kan ändras till det bättre över en natt. Att man aldrig ska döma en bok efter dess utseende.
Love Elin.
Mår helt underbart fast jag är sjuk, känner som om jag svävar på rosa moln. Jag är lycklig.
Jag har lyckats ta mig igenom all skit som pågått under dom senaste 7 snart 8 åren. Jag har kämpat tills sista droppen, många gånger har jag velat ge upp. Låtit folket fått som dom vill, få mig att framstå som en nolla. En som inte kan, men jag motbevisade. Jag klarade mig igenom 5 års tid av behandlingshem och fosterfamiljer.
JAG GJORDE DET!
Jag är stolt över vad jag åstadkommit som människa, jag är stolt över den människa jag blivit. Jag har lärt mig att man ska stå upp för sig själv. Man ska inte ta skit från andra som inte har en aning om någonting. Man ska le sig igenom hela livet. Oavsett motgångar så kan man bara man vill. Jag är stolt över mig och "mina" brudar som också klarat sig igenom all skit. Som har blivit sådana underbara människor som dom flesta där ute bara kan drömma om att vilja bli. Människor med medkänsla, empati och ärlighet! Människor som verkigen bryr sig om andra, människor som är underbara föräldrar och förebilder för sina egna och andra barn! Som visar att man inte alltid kommer att vara en "värsting".
Kommer ihåg att chefen som hade ett av ställena jag bodde på, hon stod och sa på tv att ingen av oss som bodde där hade någon framtid. Men vi har alla motbevisat henne och alla andra som inte trodde på oss.
Jag har fått höra av så många att jag aldrig kommer att klara av att leva mitt liv på "rätt" sätt. Att jag aldrig skulle kunna tänka på någon annan än mig själv. Att jag aldrig skulle klara mig ensam. But in your face, jag har fixat det. Jag har haft min ungdom. Jag har gjort det mesta som ungdommar gör. Jag känner inget behov av att vara "liten" igen. Jag har inget sug efter alkohol. Det är snart 2 år sedan som jag var full. 2 år, jag har tagit ett par öl det har jag, men jag har äntligen fått orken att säga nej till mig själv. Att det här räcker nu Elin.
För jag kan inte sätta mig främst längre, jag sa upp den rätten dagen då jag valde att behålla Elias. Vilket var det bästa beslutet jag gjort. Han var min räddning för jag var så långt ner i skiten. Dagen min morfar gick bort så rasade allt. Min vägg bara försvann och jag var alldeles ensam. Han var den jag kunde prata med om allt, han var den som jag bara kunde ligga och mysa och kolla på teve med. Han var den jag kunde sitta och kedjeröka med och prata i timtal. Han var den som peppade mig till att sköta mig i skolan och ordna en bra framtid för mig själv. Jag vet ju att han finns här fortfarande, jag kan känna det ibland.
Jag vet att han vakar över mig och Elias. Men som sagt dagen han försvann från jorden så gick jag sönder inombords, skolan gick åt fanders. Mitt hela psyke bara rämnade ihop. För det kändes som att varför ska jag kämpa så jävligt när man bara kan försvinna över en natt. Vad är meningen? Varför kan man inte bara leva livet och dö ung. Jag vet att det låter naivt men det var så jag såg på det. Jag grät mig till sömns i ett halvår varje natt. Jag levde bara för mig själv, jag sket i allt och alla som fanns runtomkring mig. Jag använde alkohol som ett "plåster". Det dämpade så pass att jag kunde orka. Jag gick ner i vikt, jag var jämt blek och hade insjunkna ögon. Jag såg ut som ett lik och då skämtar jag inte. Men jag sminkade mig, jag drog på mig fasaden av att vara en lycklig människa. Jag försökte gå i skolan, men så fort jag satt still och skulle försöka lyssna eller läsa så flög tankarna bort. Dom flög ca 200 meter från skolan till blockvägen där jag spenderat så många dagar och nätter. Det var ett rent och skärt helvete att åka till och från skolan då man jämnt for förbi morfars hus.
Jag satt jämnt och kollade ner på mina händer som jag nöp mig i samtidigt som jag bet mig så hårt i läppen för att hålla tillbaka tårarna. En gång kollade jag upp mot morfars gamla lägenhet och jag såg att en gardin viftade till. Ja vet än idag inte om det bara var en tillfällighet men det kändes iaf bra. Men jag mådde aldrig bra igen, fram tills dagen då jag valde att behålla min son. Det kändes som om jag fick en ny chans.
Men då var det så många som inte trodde på att jag skulle klara av det, även jag själv ibland. Så jag valde att flytta från Bergsjö för att annars hade min son blivit tagen ifrån mig. Det är så det fungerar, enligt myndigheter så kan man aldrig ändras till det bättre men där har jag också lyckas. Ja har visat att jag faktiskt är en bra människa, en bra förälder som aldrig kommer sätta någon annan framför sitt barn. Jag kommer aldrig kunna ge min son allt han vill ha men jag kan ge honom mycket av det. Jag kan dessutom älska honom och uppfostra honom till en bra människa.
Jag ber om ursäkt att detta inlägg är väldigt hoppigt men jag tänkte egentligen inte publicera det öppet utan jag tänkte ha det privat. Men jag känner att jag faktiskt vill dela med mig av det och visa att man kan ändras till det bättre över en natt. Att man aldrig ska döma en bok efter dess utseende.
Love Elin.
♥
Jag har burit barn i magen, sovit med dem på mitt bröst, kysst små tår & torkat bort tårar. Jag har blivit spydd och kissad på, tillbringat sömnlösa nätter för att få dem att sova, men jag vill inte byta för allt i världen! Jag har långt ifrån någon modellkropp, men när jag ser mej i spegeln ser jag en MAMMA, och det finns ingen större ära eller välsignelse! Stjäl gärna denna om du också är en STOLT MAMMA ♥
Det handlar om att bjuda på sig själv ;)
♥ Dag 2 – Min första kärlek.
Hmm min första kärlek..
Min första riktiga kärlek, han hette Alexander och första gången jag såg honom (som jag kommer ihåg) var när jag började i Gimo gymnasium. Vi vart inte tillsammans där utan mycket senare. Men han var den snyggaste jag någonsin sett då. Vart helt lamslagen ! Och så fort han sa något eller tittade på mig så var det som om jag höll på att svälja min tunga eller något. Pinsamt !
När jag flyttade upp till Näsviken så addade jag honom på msn och vi pratade. Efter ett tag så bytte vi nummer och gud, jag har aldrig pratat så mycket i telefon som jag gjorde då !
Vi kom överens om att vi skulle träffas så när jag skulle ner till mamma en helg så kom han in till Uppsala och så gick vi på restaurang. Vi träffades så flera gången och så kom han upp till mig en helg. Vi kollade på film och gjorde sånt som ungdomar gör.
Det tog ett tag till och sedan vart han och jag tillsammans. Jag var överlycklig just då, men efter ett tag kom jag på att distansförhållanden inte var för mig. Men vi var tillsammans fram och tillbaka i över 3 år.
Idag är vi vänner men på ett väldigt stramt sätt.
En supergammal bild från när vi var tillsammans ( tog den från bdb )
Min första riktiga kärlek, han hette Alexander och första gången jag såg honom (som jag kommer ihåg) var när jag började i Gimo gymnasium. Vi vart inte tillsammans där utan mycket senare. Men han var den snyggaste jag någonsin sett då. Vart helt lamslagen ! Och så fort han sa något eller tittade på mig så var det som om jag höll på att svälja min tunga eller något. Pinsamt !
När jag flyttade upp till Näsviken så addade jag honom på msn och vi pratade. Efter ett tag så bytte vi nummer och gud, jag har aldrig pratat så mycket i telefon som jag gjorde då !
Vi kom överens om att vi skulle träffas så när jag skulle ner till mamma en helg så kom han in till Uppsala och så gick vi på restaurang. Vi träffades så flera gången och så kom han upp till mig en helg. Vi kollade på film och gjorde sånt som ungdomar gör.
Det tog ett tag till och sedan vart han och jag tillsammans. Jag var överlycklig just då, men efter ett tag kom jag på att distansförhållanden inte var för mig. Men vi var tillsammans fram och tillbaka i över 3 år.
Idag är vi vänner men på ett väldigt stramt sätt.
En supergammal bild från när vi var tillsammans ( tog den från bdb )
♥ Dag 1 – Presentera mig själv.
Elin Petersen heter jag och jag föddes
på Hudiksvalls BB
den 26 Augusti 1990. Jag har 3 syskon,
1 syster på 17 år, en lillebror på 4-5 år
och en lillebror på lite över 1 år.
Mellan brorsan har jag aldrig träffat
pga av olika omständigheter.
Vi bodde i en liten byhåla kallad Bergsjö
ända fram tills jag var 6 år, då flyttade
hela familjen till Stockholm.
En liten ort som heter Upplands Bro.
Mamma och pappa gick skilda vägar
efter ett par år. När jag var 13-14 år
flyttade jag upp till pappa tillbaka till
Bergsjö. Då skedde det en hel del och
jag flyttades runt lite här och var.
Nu 3 år senare är jag tillbaka i bro
och jag är en ensamstående 20 årig
mamma till en underbar liten son som
just blivit 5 månader.
Har aldrig varit lyckligare än vad jag är nu.
Det får duga som presentation.
Puss & Kram Elin.
30 Sanningar
♥ Dag 1 – Presentera mig själv.
♥ Dag 2 – Min första kärlek.
♥ Dag 3 – Mina föräldrar.
♥ Dag 4 – Det här åt jag idag.
♥ Dag 5 – Vad är kärlek.
♥ Dag 6 – Min dag.
♥ Dag 7 – Min bästa vän.
♥ Dag 8 – Ett ögonblick.
♥ Dag 9 – Min tro.
♥ Dag 10 – Det här hade jag på mig idag.
♥ Dag 11 – Mina syskon.
♥ Dag 12 – I min handväska.
♥ Dag 13 – Den här veckan.
♥ Dag 14 – Vad hade jag på mig idag.
♥ Dag 15 – Mina drömmar.
♥ Dag 16 – Min första kyss.
♥ Dag 17 – Mitt favoritminne.
♥ Dag 18 – Min favoritfödelsedag.
♥ Dag 19 – Detta ångrar jag.
♥ Dag 20 – Den här månaden.
♥ Dag 21 – Ett annat ögonblick.
♥ Dag 22 – Det här upprör mig.
♥ Dag 23 – Det här får mig att må bättre.
♥ Dag 24 – Det här får mig att gråta.
♥ Dag 25 – En första.
♥ Dag 26 – Mina rädslor.
♥ Dag 27 – Min favoritplats.
♥ Dag 28 – Det här saknar jag.
♥ Dag 29 – Mina ambitioner.
♥ Dag 30 – Ett sista ögonblick.
Såg detta på Marias blogg så jag tänkte pröva på det med :)
♥ Dag 2 – Min första kärlek.
♥ Dag 3 – Mina föräldrar.
♥ Dag 4 – Det här åt jag idag.
♥ Dag 5 – Vad är kärlek.
♥ Dag 6 – Min dag.
♥ Dag 7 – Min bästa vän.
♥ Dag 8 – Ett ögonblick.
♥ Dag 9 – Min tro.
♥ Dag 10 – Det här hade jag på mig idag.
♥ Dag 11 – Mina syskon.
♥ Dag 12 – I min handväska.
♥ Dag 13 – Den här veckan.
♥ Dag 14 – Vad hade jag på mig idag.
♥ Dag 15 – Mina drömmar.
♥ Dag 16 – Min första kyss.
♥ Dag 17 – Mitt favoritminne.
♥ Dag 18 – Min favoritfödelsedag.
♥ Dag 19 – Detta ångrar jag.
♥ Dag 20 – Den här månaden.
♥ Dag 21 – Ett annat ögonblick.
♥ Dag 22 – Det här upprör mig.
♥ Dag 23 – Det här får mig att må bättre.
♥ Dag 24 – Det här får mig att gråta.
♥ Dag 25 – En första.
♥ Dag 26 – Mina rädslor.
♥ Dag 27 – Min favoritplats.
♥ Dag 28 – Det här saknar jag.
♥ Dag 29 – Mina ambitioner.
♥ Dag 30 – Ett sista ögonblick.
Såg detta på Marias blogg så jag tänkte pröva på det med :)
